Våra barn får varje år, en adventskalender med små paket att öppna varje dag. Det är en jättmysig tradition (som kommer från min mor),  och barnens farmor har broderat jättefina kalendrar att hänga upp paketen i. Dock brukar det vara tradition, att jag och en god vän fixar dessa paket ihop. I år hade vi ju en aning storm den dag vi bestämt, så det blev liksom inte av att slå in klapparna den dagen...I dag kom jag på att det var första december imorgon då....Dessutom är det idag julbazar i skolan och även simskola. Det blev liiiiite grann stressigt! U kom förbi och hämtade mig på jobbet, vips iväg till skolan för att snabbt som katten springa igenom bazaren - fick med oss ett par godispåsar. Käkade varsin varmkorv i farten för att middagen skulle vara avklarad innan simskolan.

Så i år fick jag slå in alla dessa paket på tid!! Fick en rätt bra sådan också tror jag! Barnen åkte på simskolan med sin pappa klockan 17.30 och nu - 18.39, så har jag 48 stycken inslagna små paket!!! Snygg jobbat, om jag får säga det själv!! (och det får jag!!).

Nu känner jag mig supernöjd med dagen, och ska bara göra sonens matsäck inför hans utflykt imorgon. Hoppas bara jag kommer ihåg att skicka med en gaffel den här gången! Glömde det sist och det är inte så enkelt att äta pastasallad med händerna. Tur att hans goa klasskompis N erbjöd sig att låna gaffel.

Sen är jag lätt upprörd idag också!! Var ut med hunden i skogen och det visar sig att vissa f-bannat lata hundägare inte plockat upp sin hundskit, så vår lilla trampar på i det + att Michelle också lyckas få det över hela overallen!!  Hur f-n tänker man?? Det är ju så himla enkelt att ta upp i en påse och kasta!! Även om man inte orkar kasta den, lämna den, så tar jag hand om den - trevligare om barnen, hundarna eller jag själv, trampar på en plastpåse med inkapslad hundskit, än att jag ska behöva tvätta upp både hund och ungar för att folk är för slöa för att göra rätt för sig!!! Morr!!! Orkar man inte plocka upp skiten ska man ta mig f-n inte ha hund heller!!!

Kram från en lätt sönderstressad och små irriterad E

Ja, jag är rätt övertygad om att jag har det!  Jag har jäkligt roliga kollegor, arbetsuppgifter, fria och flexibla arbetstider, allt går att lösa - även om U är borta en vecka, så kan jag jobba de tider som funkar med dagis och skola och veckan efter ta igen det. Det är liksom inget som är omöjligt. Dessutom känner jag att jag har 100% tillit, stöd och stöttning i min chef. Det är så himla skönt att veta och känna. Sen att jag fått en himla rolig kollega som får mig att skratta mest hela dagarna gör inte saken sämre.

Tänk att jag för ungefär ett halvår sedan var så slutkörd ända in i märgen att jag valde att säga upp mig. Det fanns liksom inget kvar av mig....Det var egentligen U som sa åt mig på skarpen. Jag jobbade jämt, kvällar, helger, allt för att hinna med alla  bolag och vara någolunda i fas. Men det kostade!! Det kostade så mycket att jag  bara grät när jag kom hem. Det fanns inget mer kvar att ge, inte ens ett enda litet något....Så när U talade om för mig att nu fick det vara nog, nu fick jag säga upp mig, det fick gå hur det ville, nytt jobb visste jag att jag skulle få, det var bara frågan om när?!?

Det tog ett par veckor, sen saknade jag ALLT!!! Jag saknade hela atmosfären på jobbet och jag kröp till korset och frågade min chef om jag fick komma tillbaka...det fick jag  mer än gärna! Han kom förbi  mig en lunch och vi pratade ihop oss hur vi skulle få en fungerande situation för mig och för företaget, och vi var helt överens om allt! Det kändes så skönt! När jag sen kom tillbaka var det precis i anställningsfas av min nu närmsta kollega som har visat sig vara den bästa man kan ha!

Det här otroligt "pimpade" huset passerar jag varenda dag till och från jobbet - det är superfint, lite mycket för min smak, så jag skulle inte vilja  ha det hemma, men det är fint att titta på.

Kram E

Jag har en bästa kompis! En väldigt trogen sådan. Hans namn är: Dåligt samvete! Det är helt uppenbart att han bosatt sig hos mig...

Det är märkligt det här med vad man vill och vad man orkar och hinner. Jag VILL umgås med min familj, göra värsta bullbaket med barnen, hinna gå långpromenader med hundvalpen (nja, inte för långa då, men lagom) Jag vill vara värsta urpingen för min make och vad blir det??

Jag bakade visserligen pepparkakor med barnen och ett pepparkakshus fick vi till också! Det var jättemysigt och det var verkligen det jag prioriterade. MEN, samtidigt så känner jag att jag vill göra MER saker med dom. Jag vill ha MER helg! Jag har hunnit massor i helgen. Vi fick upp gardinerna, alla tomtar, vi har skurat och fejat och huset är skinande fint. Barnen hade varsin kompis, och vi hann ändå med allt det där. Men den där promenaden med hunden som jag så gärna ville göra, blev begränsad till väldigt mycket kortare, dock flera skogspromenader. (Himla tur vi har skogen nära...) Jag har som straff för det fått torka både kiss och bajs, ett par gånger i helgen, men enda anledningen är ju att vi jobbat på hemma och varit jättedåliga på att se Smokies hyfsat tydliga signaler att han vill ut.Skämmes på mig ta mig fan!!

Skämmes på mig också att barnen får leka så mycket själva och se film i stället för att jag aktiverar dem...

Nu är det ännu mera skämmes eftersom att imorgon börjar vi om! Vi börjar om med måndag och kör i 180 till fredagkväll. Det är skola, jobb, simskola, innebandy och fan vet vad...Men hur man än vänder sig har man rumpan bak och min trogna följeslagare är ständigt närvarande....

Kram E

Idag börjar min mörka värld äntligen bli  lite ljusare!! När jag vaknade, så kände jag den underbara doften av pepparkakor i hela huset....

I dag är det är första advent!! Jag är en stor juldyrkare. Det är min allra mysigaste tid. (Förmodligen för att jag har tomtar fulla loftet)!?

I går pyntade vi med ljusstakar och lite tomtar, bakade pepparkakor och pepparkakshus. Barnen tycker det är så mysigt, M speciellt, hon kommer förmodligen bli lika jul-tokig som jag. A tycker det är mysigast att käka degen, men han gjorde supersnygga pepparkakor också! Till och med 15-åringen var med och bakade. Vi hade supermysigt! Julsångerna ekade i hela huset!

I dag ska jag stryka upp alla julgardiner och dukar och göra "jul-färdigt" jag vet att dom flesta väljer att sätta gardinerna och dukarna dan, eller veckan innan jul, men jag tycker att det blir så mysigt och ombonat  och man blir less på det, vare sig man sätter det till första advent eller dan före julafton. Så jag väljer det första alternativet, att njuta av julmyset liiiite längre.

I dag blir det paketinslagning. Har hittat alla 48 små presenter till barnen, så det blir glöggmys med pepparkakor, lussebullar och paketinslagning hos oss ikväll!

Ha en mysig första advent på er!

Kram E 

Jupp! Idag har jag vart hos tandläkaren! Jag har fömodligen världens bästa tandläkare. Han är inte bara snäll, utan han ser oförskämt bra ut. (Jag förmodar att han tycker att jag är rätt snygg också, med en massa grejer i munnen och dreglet rinnande nerför hakan! Eller inte...?.) Hur som helst, jag är ju en "tandgnisslare" och har spräckt en tand, längst bak i överkäken. Vilket innebär att jag måste få en krona på denna tanden. Det är ju bara ett måste, jag kan inte gå omkring med en tand som har gått mitt itu, den måste fixas - helst INNAN tandvärken kommer.

Ja, idag så började min tandläkartid (med min snygga tandläkare) 10.15, och ungefär 12.30 reste jag mig ur densamma..Det var inte de mest njutfulla timmarna jag har varit med om i mitt liv, så mycket kan jag lova. Nu är det ju inte nog med det, jag har dessutom 2 besök kvar, ett nästa vecka och ytterligare ett veckan efter det.

Sen kommer vi ju till det roligaste av allt: Betalningen!! Det här kommer att kosta mig dryga 6000 kronor!!! Precis vad jag behöver så här lagom till jul! Det hjälper liksom inte att jag har världens snyggaste tandläkare, det svider lika mycket i plånboken ändå!

ja, ja...vad är väl en bal på slottet?!? Jag får väl se det som en himla fin julklapp till mig själv...

I dag har jag också varit och träffat finaste C för att se hur mkt det är att göra med hennes bolag. Jag ska faktiskt starta eget! Inte i stor skala, utan på sidan om. Jag tänker absolut inte sluta på jobbet, men det är aldrig fel att få in nån krona extra - speciellt om man ska springa hos (den snygga!)tandläkarn tätt som oftast. Dessvärre (eller dessbättre, vet inte hur man ska se det) har den här tjejen sån stenkoll på sina kvitton och papper och hon är dessutom en rätt smart tjej, så jag kommer inte behövas för henne särskilt mycket. Får skaffa många kunder som henne, så blir det lite roligare för mig att att fakturera sen.

Nu ska jag ta hand om min familj och min allra snyggaste make... 

Kram E 

Efter 5 minst sagt tunga veckor med sjukdom, så är vi nu äntligen på banan igen. Vardagen är igång sen måndag  och vi behöver inte pussla med våra VAB-dagar och jobb längre. Nu är det "bara" den vanliga hämtningen och lämnings-proceduren. Måndagen var supertung, M hade varit helt  hysterisk när vi skulle lämna (tror väl jag efter 5 veckors "semester") Men som vanlig lugnade hon ner sig när man stängt grinden. (Måste alltid ringa och kolla, får så ont i hjärtat...) Nu flyter det på mer som vanligt och alla är  nöjda och glada när de lämnas på skola och dagis.

Men jag känner mig helt galet slut och trött!! Jag fattar inte!! Jag går och lägger mig hyfsat, runt  23 och sover till 5.45 när klockan ringer, men ändå är jag helt slut!! Inte på morgonen, men resten av dygnet!  Undrar om det är mörkret?? Det är ju sååååå galet mörkt. Mörkt när man vaknar och åker till jobbet och lika mörkt när man åker hem!? Ska det vara så här??? (Ja, säger då vän av ordning, vartenda år!) Nå, jag är glad att jag bor här i alla fall, för därifrån jag kommer var det mörkt fram till 9.30 på morgonen och mörknade igen före 14, så några fler ljusa timmar har vi dock, tack och lov!!

I helgen lär det ju i alla fall ljusna lite! Min allra bästa C kommer ner till mig i helgen och på lördagen kommer allra bästa A också, och då ska vi minsann skapa! Skapa julstämning, julgodis, pepparkakor, lussebullar - ja, you name it! Allt för att sprida lite ljus och värme i novembermörkret!! Ser fram emot detta så himla mycket!!

Vi  har i alla fall världens goaste  hund här som gör allt han kan för att sprida lite solsken! Han är sååå fruktansvärt go och mysig så man  bara dööööööör!! I går var jag och körde lite träning, helt löst och utan krav! Han sitter, går fot, går före, väntar, ligger och väntar tills man säger att han får komma när jag går ifrån. Allt bara med lite godis och kärlek! Känns bortkastat om man INTE tävlar apell med honom. Han skulle kunna gå hur långt som helst - frågan är bara om jag har den tiden?? För tävlande menar jag, jag tycker det är kul med träningen, med tävlingar kräver lite mer och jag vet inte om tiden finns?? Men det får  vi se, tänker inte bestämma mig i detta mörker! Gör det till våren!

Här kommer en liten fin låt för fler höst/vintertrötta människor, bara som en lite uppmuntran. Så söt!!

Jag är en söndags-människa! Jag vet att många tycker det är en ångest-dag, men för mig är det en helt underbar dag! A & U åker iväg på innebandy klockan 9 och när de kommer hem igen, har jag och M fixat en riktig söndagsfrukost med en massa smaskens. Vi sitter länge (ja, vi vuxna i alla fall)..

I dag hade M kalas på lekslottet, så hon och pappa åkte iväg dit och jag har verkligen inte gjort mycket....bara varit! Men jag SKA! Vi har lite shopping på schemat. Ska åka till Skärholmen och försöka få till lite kläder till barnen. De har växt så byxor och tröjor som var lagom för ett par månader sedan, är bara att skicka vidare....

I går kväll hade vi besök av A & P med barn. Menyn bestod av:

Förrätt: Löjromstoast

Varmrätt: Rosa Lax (Ungstekt lax och en super,duper god sås som slås över fisken)

Efterrätt: Pepparkaks cheescake. Första gången jag gjort denna och den blev supergod - smakar jul!

Det känns idag att vi drack nåt vinglas...kanske därför man inte får så mycket gjort.

I dag har jag en sån där mysig känsla också...Den här ny-kära känslan och all kärlek till min familj. Jag förstår inte hur jag ska få plats med allt i mitt hjärta...känns ibland som man ska gå sönder av allt man känner!   

Nähäpp! Nu blev familjen fulltalig, så nu ska jag åka och göra av med pengar!

Kram E

...det är inte alltid så himla enkelt. Det finns ett par saker i mitt liv just nu som stjäl energi och ork från mig. Det är saker jag egentligen skulle kunna skita i, bara lägga bakom mig och gå vidare. Men av olika skäl kan jag inte riktigt göra det. Den ena saken kan jag inte lägga bakom mig, då det drabbar min (ursprungliga och nuvarande) familj indirekt, och jag skulle svika ett löfte som jag gav till min mamma för många år sedan...när hon var allvarligt sjuk, precis innan hon dog. Den andra anledningen är ett annat löfte, jag gett, fast mer av yrkesmässig karaktär..Båda två känns ungefär lika omöjliga att hålla just nu. Det tar, som sagt var mer energi än jag har. Det går ut över min familj och det är  det verkligen inte värt! Min man håller på att gå i taket, och snart är det inte roligt längre för vederbörande...Min älskade make  blir nästan aldrig arg, men när han blir det, blir han riktigt förbannad!

Nog sagt om det! Det tar nog av energi och ork ändå, så det räcker!

I dag har varit en underbart vacker dag här i Huddinge. Solen sken och det var så där lagom kallt!  Fortfarande nån plusgrad och inte tillstymmelse till snö, men enligt radio-vädret så skulle vi visst få snö i helgen?!? Men det återstår att se. Jag skulle gärna se lite vitt på marken, det är så fruktansvärt mörkt. Speciellt när man kör bil och folk som inte är så rädda om livet, går omkring utan reflexer. Det är verkligen livsfarligt. Har man lite mörka kläder på sig, så ser inte bilföraren att du går där förrän man är precis intill. Är det då lite halt, så är ju risken att man inte hinner bromsa?? Usch, vilken mardröm!! Men kom ihåg att använda reflex - det är en billig livförsäkring.

Fick tidigare i veckan ett riktigt tråkigt besked. Min älskade häst Fina-Ballderina, har lämnat oss för att beta på de evigt gröna ängarna...Så himla tråkigt, men så starkt gjort av hästens nuvarande ägare, att låta henne slippa lida. Hon hade atros och hade ständigt ont...  Så bra ägare som tar det svåra beslutet - för hästens skull!!

När jag jobbade på djursjukhuset i Bagarmossen, så var det många hund eller kattägare, man fick övertala till att ta det  beslutet. När det inte finns något annat än smärta och till slut döden kvar för sitt husdjur, så tycker jag som djurägare att man faktiskt får ta sitt djurägaransvar och se till att ens bästa vän slipper lida längre...Tänk om man kunde göra samma sak för de människor som faktiskt inte lever i något annat än smärta...de som ligger så fruktansvärt sjuka eller skadade, så de bara ligger och plågas och väntar på  döden...tänk om det då fanns en spruta för de som önskade också???  Jag skulle lätt välja döden på det sättet framför att plågas till döds...

Usch, vilket tragiskt inlägg det blev....kan vara mina dåliga energier som lyser igenom trots allt...

Ska sluta nu! Ha en underbar torsdagkväll!

Kram E