Ikväll har jag verkligen kvällen räddad!! Jag måste nämligen fixa med barnens adventskalendrar...Det här är något som kommer från min mamma. När vi var små sydde hon adventskalendrar till oss, så varje morgon fanns där ett liten paket att öppna. Det var jättemysigt och man hade förväntningar varenda dag i nästan en hel månad. Även om innehållet egentligen kanske var helt värdelöst, så spelade det ingen roll - det var spänningen och mystiken på mornarna som gjorde hela grejjen.

Då tänkte jag nog aldrig på hur mycket arbete som faktiskt låg bakom alla dessa små paket. Bara att tänka till små-prylar till 24 dagar (x 3 barn som vi var vid den perioden) är rätt mekkigt. Sen att få alla dessa inslagna innan dagen D (1/12) blir lätt lite stressande, då man som vanligt, av någon märklig anledning, är ute i sista sekunden....

I dag när jag nu ska pillra till 2 stycken sådana adventskalendrar, så tänker jag lite på min mamma - vilket slit hon faktiskt gjorde för att vi skulle få den där rätta känslan och julstämningen. Jag har sedan början på november jagat dessa små fiffiga presenter att fylla alla dagar med. Det är inte enkelt ska jag säga - jag vill att det ska vara nåt ordentligt, samtidigt som jag gärna inte vill att det ska dra iväg i hur mkt pengar som helst...Nå, igår investerade jag i de sista presenterna till kalendern.

Det som blir lite speciellt i år är att jag har en relativt nyfunnen väninna som är lika prillig som jag och också trixar med dessa kalendrar åt sina två barn. Hon kommer hem till mig i kväll, med alla sina småprylar, presentpapper, tejp och naturligtvis en flaska glögg. Vi tänkte faktiskt göra det tillsammans! Så mycket trevligare det blir när man samtidigt kan snacka lite gojja, dricka lite glögg - spela nån mysig julskiva och trassla in sig i tejpen tillsammans! Känns faktiskt inte alls besvärligt längre att slå in dessa små paket, utan snarare tvärtom.

Kram E

Fick för en vecka sedan ungefär - veta att jag kommer bli faster till en liten tösabit i maj! Det var väldigt otippat, men inte mindre roligt för det.

Dessvärre har vi gjort oss av med de mesta av bäbis-saker och kläder när min lillebror och hans fru fick barn för drygt ett halvår sedan..

Hur många barn som än landar i vår familj (familj, då menar jag även de som inte bor hos oss, bröder, systrar), så kommer vartenda ett vara välkommet! Det är sån glädje och helt förbehålls lös kärlek när barn är inblandade....

Jag kan dock lova att JAG är helt färdig med barnalstrandet, tycker jag har bidragit tillräckligt när det gäller befolkningsfrågan. Däremot lånar jag gärna in lite barn från syskon, mannens syskon, grannar och övrig släkt och vänner. Jag tycker dom är så helt otroliga dessa små "minimänniskor", MEN jag vill gärna ha den möjligheten att kunna lämna tillbaka de små när de inte tycker det är roligt längre....;0)

Kram E

I söndags hade lille sonen en himla otäck hosta, precis som den hostan han hade när han var liten, och det visade sig vara krupphosta. Det är sånt som ska växa bort och då han sluppit den i flera år, så trodde jag faktiskt att den vuxit bort...men så var alltså inte fallet! I dag var vi på vårdcentralen och de "sjukskrev" honom till på fredag. Han klarar inte riktigt tempot - trots att det är natten som är värst.

I går var jag skräddare - sydde till gardiner till köket, vardagsrummet, A:s rum och M:s rum, sen hängde jag upp dem. Lite tidigt kanske med julgardiner, men å andra sidan de ska ändå upp på söndag, så nu kom de upp en vecka tidigare...kan inte hjälpas!

I dag blir det stillsamt, men jag har fått fram alla jullådor från vindan, så jag och barnen ska nog botanisera i dem i veckan och så får vi se om vi kanske kan klämma upp en tomte eller två....;o)

Kram E

Idag har jag (utan att skryta) tänkt lite....

Ibland kommer jag på mig själv att klaga och gnälla lite för mycket...varför gör jag det? Jag som har det så himla bra egentligen? Ibland måste man stanna upp och fundera lite på vad som varit och kanske även på de människor som inte är lika lottade som jag.

För 10 år sedan var jag rädd att gå hem från jobbet

I dag längtar jag efter att få gå hem från jobbet...

För 10 år sedan gick jag på tunga mediciner för att över huvudtaget kunna övertala kroppen att kunna gå ur sängen...

I dag behöver jag på sin höjd ta en alvedon - min kropp är "frisk" (eller i alla fall känns det så)

För 10 år sedan hade jag ont i magen när räkningarna skulle betalas....

I dag har jag pengar över när allt är betalt.....Skön känsla!

För 10 år sedan hade jag ett jobb jag vantrivdes med...

I dag har jag ett jobb som jag längtar efter under helgen....

För 10 år sedan hade jag 2 underbara söner...

I dag har jag 3 (!) underbara söner och en lika underbar dotter...

För 10 år sedan var jag oerhört olycklig...

Idag är jag oerhört lycklig!!

Jag ska verkligen försöka sluta gnälla över småsaker, som tex vädret, som absolut inte går att göra något åt! Jag har förresten ingen som helst anledning att gnälla - så nu slutar jag med det!!

Kram E

I dag fick jag en överraskning som jag lätt hade kunnat vara utan...En nära och god vän valde i natt att ta sitt eget liv...Han gick trapporna ner till källaren för att göra upp eld - sen kom han inte upp mera...Det är mycket jag inte kan förstå med hela den aktionen. Vad är det som gör att man verkligen inte kan eller orkar förmå sig själv att fortsätta? Varför tror man inte att man är värd någonting för sina barn och sina nära och kära? För egentligen - helt krasst, den som väljer bort livet är det inte längre synd om, utan det är en stor smärta och sorg han eller hon lämnar till de människorna som betytt mest för denna. När man inte heller lämnar någon som helst förklaring, så blir det förmodligen än mer ofattbart och ogreppbart...så mycket skuld och ånger - som landar hos de människor som älskat som mest...

Sov gott G! Många tankar går till din familj.....

Kram E

Hur många dagar i rad är det möjligt att det kan regna?? Nu känns det som att det gjort det väldigt många dagar i alla fall...Jag är en person som påverkas väldigt mkt av vädret och mörkret. Längtar så mycket efter våren och sommaren, efter solen och värmen...Men när jag tänker så, inser jag ju att då skulle jag ju missa hela december!! Jag som älskar tomtar, troll, levande ljus, julklappar....Ja, allt som hör julen till! Det går ju bara inte?!? Nej, det är bara att bita i och kämpa på ett par veckor till...Då får tomtarna snart vara på andra ställen än bara på på mitt loft ....

Kram E

När jag blev av med mitt jobb pga arbetsbrist i våras, var min enda tanke att få ett nytt arbete. Jag gick från deltid till heltid och var helt övertygad om att med lite pyssel skulle vi fixa det! Det har vi också gjort, mkt tack vare min helt otrolige make som haft turen att arbeta hemifrån och också varit den som skött den mesta av marktjänsten som blivit gjord under den här tiden. Han har hämtat, lämnat, städat, tvättat - fixat mat - ja, allt som ska göras i ett hushåll.

Själv har jag stigit upp före 6 varje morgon - lämnat mina barn sovande...sett dem ett par timmar på kvällen, men kvällarna rasslar iväg med middagsmat, duschning och bollibompa...känns inge bra alls! Vissa dagar har jag inte ens sett dem i vaket tillstånd. Känns inte okey alls!

Nu har jag valt att gå ner i tid, därmed också 7000 mindre i plånboken varje månad, men jag måste säga att det är värt vartenda öre!! Jag får ju så mkt mera!!! Jag får vara med mina älskade barn. Jag kommer hinna spela bandy med min son och vara Frissa-offer till dottern! Det känns så helt underbart!

Ja, tack min älskade familj att ni stått ut med mig under den här tiden - jag vet att jag inte varit den roligaste personen i världen, eller i alla fall inte den mest närvarande.....Jag älskar er över allt annat!!!

Kram E

Ja, egentligen har jag ju min alldeles egna familj under mitt tag, men nu tänker jag på min, MIN familj - syster, bror - ja du vet...

Vissa saknar jag mer än andra - det är som man säger -man väljer sin man, men man väljer inte sin familj. Stämmer till 100 *% när det gäller våran familj.

Jag har en älskad bror, som jag alltid stått närmre än någon annan av mina syskon. Vet inte vad som händer, men förmodligen kommer livet emellan? Kan det vara så?? Hur som helst min älskade bror har för ett halvår sedan lite drygt blivit pappa och jag i min ovetskap trodde att det skulle bli mosters lill-älskling. Men nåt hände - bror med fru flyttade till andra sidan stan - inte helt oövervinneliga avstånd, men ändå så att det krävs lite planering och lite uppstyrning innan man kastar sig i bilen och åker över...

Usch - jag skäms när jag tänker på hur egoistisk man är egentligen och inte tar sig den tiden, den helgen att åka ut till dem och få pussa på lilla A och på bror med fru också, men numera kommer de i andra hand (lessen för det bror...)

Måste absolut bli bättre på det, men en ynka blick i almenackan visar på att hela november är heltjockt, första helgen i december likaså....vad händer, när ska man lära sig att säga nej, att inte boka mer, utan se till att ha det obokat och öppet för alla eventuella spontana möten...Nå, kanske, kanske man lär sig...

Kram E