I morse vaknade vi hyfsat tidigt, trots en, inte allt för sen, men ändå sen kväll ihop med goda grannar! Lika trevligt som alltid! Tack A, G, R! Det har vi inte gjort för sista gången i sommar!!

I morse var en helt underbar morgon - solen sken och det var redan då vid 9-tiden 18 grader i skuggan! I dag ska barnen och klippa håret och bli snygga inför avslutningen på onsdag och sen ska vi ordna en present till M:s bästis F som fyller år imorgon.

Min svägerska ringde och frågade om vi inte skulles ses i Tyresö och ha lite picknick och kolla när bror M spelar utomhus - vore riktigt mysigt om vi lyckas få ihop tiden - jag vill ju spana in lilla "Tjorven". Jag har ju ännu inte fått nypa på underverket, så det är verkligen dags för det nu!!

I kväll ska vi grilla - bror T kommer förhoppningsvis förbi om han hinner måla klart! ;0))

Livet känns himla nice just idag! Trevlig känsla....;0))

Kram E

Min bror har blivit pappa för första gången, och jag är en aning avundsjuk på honom faktiskt! Jag vill absolut inte ha fler barn, missförstå mig rätt, men just den där känslan man har när man precis inser hur stort det är att bli förälder! Att man helt plötsligt har ansvar för ett annat litet liv och att man inser vilket tråkigt och innehålls löst liv man hade innan den här lilla personen kom till jorden....

Jag kommer så väl ihåg känslan - känslan jag haft med alla mina 4 guldklimpar...Man slutar aldrig älska sina barn, men just den där allra första känslan man har den första tiden, den är och förblir ett minne blott nu när minstingen fyllt 3. Jag hoppas jag snart får åka och klämma lite på brors lilla A!

I morgon har vi hämtning från dagis om vi vill, vet inte om U blir hemma och jobbar eller inte, annars känns det supernice att ha en sån vän som utan att man ens bett om det, erbjuder att hämta upp båda mina bustroll! Tack snälla H! Du är bara bäst!!

I dag har varit en bra dag på jobbet - börjar äntligen se att jag har lite kontroll över läget. Det var ett par tuffa veckor när jag undrade hur jag skulle klara av det och var nära att ge upp, men skam den som ger sig - klart jag fixar det här!?!? Eller???

Kram E

Vi har efter många övertalningsförsök lyckats få dottern att lova sluta med nappen (trodde vi!!) Hon slutade för första gången i vintras när vi var till tomten i Dalarna och lämnade nappen där. Dock blev det jobbigt för henne på kvällen och hon var helt förtvivlad. Mamma och pappa hade inte hjärta att låta henne gråta så hjärtskärande. Nu har hon haft åtminstone 5 månader på sig att vänja sig vid tanken, så nu trodde vi kanske att det var så att hon kunde tänka sig att sluta - dessutom med en muta som bestod i en sparkcykel med princess-motiv och till och med var rosa...Men inte då! Hon har hållit sig hela eftermiddagen och kvällen, men när man ska sova går det tyngre. Jag har försökt allt, kramat vyssat, kliat rygg och pillat panna, men inte då! Det är nappen som måste till för att hon ska kunna slappna av och kunna somna...

Nå, hon lär väl inte nyttja nappen när hon är 18 (hoppas jag i alla fall!!)...Hon får bida sin tid och vi får fortsätta förbereda henne för vad som komma skall och vad som är oåterkallerligt. Vi funderar på skansen, om inte tomten funkar, kanske kattungarna och kaninerna funkar???

I övrigt har jag haft en otroligt bra dag på jobbet - trots att jag har häcken full och lite till, trivs jag, och ett samtal jag fick idag gjorde mig så glad!! I dag ringde en av tjejerna som jag gör lön åt och sa åt mig att - Du passar SÅ bra där du sitter, du får aldrig sluta!! Då känns det så himla bra!!! Allt mitt slit, trots att jag bara varit en månad, men jag försöker verkligen få styr på allt, så känns det som att jag går åt rätt håll...Det är aldrig lätt att fylla någon annans plats. Tror inte heller att jag kommer göra det, men kanske jag kan fylla min egen plats och att det kan få vara bra så???  Jag jobbar gärna och har fullt upp, i stället för att rulla tummarna på jobbet,  jag är trots allt där för att göra rätt för min lön, vilket jag med gott samvete kan säga att jag gör!!

Full fart på gatan idag - vet inte hur många barn som var ute och cyklade och åkte sparkcykel! Det är så mysigt att man kan stråla samman och inte egentligen göra nåt, men hjälpas åt att kolla ungarna och att man kan snacka lite skit samtidigt!

Njuter av livet och familjen!!

Kram E

I dag har jag fattat ett beslut! Ett beslut om att bli bättre på att välja mina vänner. Jag trodde i min enfald att jag faktiskt hade landat i min bekantskapskrets och att det var personer som jag valt själv att var tillsammans med. I bland tar det lite längre tid att lära känna personer och ibland krävs det en helt ny människa, en utomstående, att få en att se saker som man själv inte sett...Att en människa som man trott varit en vän, inte alls är det, utan en sån som låtsas vara det för att få ur en så mycket så det går att skvallra lite....Det har egentligen inte drabbat mig direkt, men tillräckligt nära så jag från och med nu inte kommer göra mer än att hälsa på den här personen. Jag klarar inte av att ha ett umgänge med NÅGON (förutom på jobbet då kanske) som jag inte litar på, som jag måste väga mina ord på guldvåg, innan jag pratar med vederbörande. Livet är för kort för att jag tänker slösa tid på "vänner" som egentligen inte är det...Jag har ju knappt tid för mina RIKTIGA vänner, som jag verkligen står nära och som jag kan dela ALLT med. Det ska bli ändring på det!

Veckan på jobbet är som vanligt fullspäckad. Idag har jag vart in till stan och träffat ett bolag som visat mig uppgradering av vårt lönesystem. Kändes inte helt perfekt, mer perfekt än det jag har, men ändå fattas många bitar innan jag känner att vi kan lägga ner så mycket pengar på nytt system.

Snart ska vi på konferans också - ska till Sandhamn och det ska bli riktigt roligt att få ansikte till alla namnen. Jag har ju bara träffat de som sitter hos oss i Älvsjö, nu kommer även de andra bolagen vara med - i alla fall cheferna.

Kram E

Alltså - idag är nog första gången på länge som jag verkligen önskat att dagen ska ta slut! Jag är helt slut som artist! Dessutom undrar jag hur man alltid har Ågren trots att man inte har gjort eller sagt nåt särskilt dumt, varenda gång man intagit alkohol?? I alla fall i sådana mängder som jag gjorde igår. Vaknade vid 5-tiden och började snurra - dock somnade jag om igen, men halv 9 var vi nog igång allihopa! Allt var supernice hela kvällen igår, det var en grej som kanske inte var helt lyckad, men den var jag inte ens inblandad i, så jag har verkligen ingenting att ha ångest över - ändå är den där...Måste vara jobbigt för de som har alkoholproblem, som förmodligen varenda dag har den här ångestkänslan och hjärtklappningen.

I morgon är det jobb igen! Vi hoppas få några besked från rekryteringsfirman som anlitats i jakten på ytterligare en löne och ekonomitjej/kille. Bara hålla tummarna på att dom hittat nån som funkar!

Kram E

Japp, söndag morgon och jag kan villigt erkänna att jag mått bättre! I går hade vi barnkalas, M fyllde 3 och det var många barn (14) och vuxna x 2. Vi käkade grillat och hemlagad potatissallad och hade lite vin och öl till detta. Barnen fick dricka....Men hur det blev så tog barnkalaset aldrig slut - i alla fall inte för oss vuxna. Det blev en riktigt rolig fest!

Som sagt så känns det i "håri-vårtan" idag, och man lovar sig själv (som man gjort sååå många gånger) att nästa gång ska jag ta det lugnare...

I dag har A fotbollsträning och jag hoppas innerligt att hans mamma känner sig starkare vid 15-tiden idag, så jag orkar följa med. Trots att U är med honom som tränare, tycker jag att det är lite gulligt att se dom - i alla fall sista kvarten när dom spelar match. Dom är supergulliga - alla springer efter bollen och de leker flygplan, eller jagar varann, eller bara rullar omkring på gräsmattan, det är ingen tror jag som riktigt förstått hur man spelar match....eller så är de så att de här grabbarna är de som gör det på rätt sätt???

Kram E

En släkting till mig väntar på ett arv, inte så jättemycket pengar, men tillräckligt. En nära släkting till honom har för många, många år sedan brytit kontakten och sagt att han inte är nåt att ha, för han är en elak person, har gjort henne illa och allt möjligt - fanns inte många rätt med den personen (släkting nr 1) alltså.

Den här släktingen till mig (nr 1)  har haft ett par tuffa år, trots att han inte heller varit världens bästa mot mig, så är han trots allt mitt kött och blod, så har jag ändå funnits där, hjälpt honom med att ordna boende, fixat och skjutsat både hit och dit har jag och mannen gjort, vi har försökt ordna med allt som han behövt hjälp med - för att vi har velat, inte för att vi har måsta. Det har känts som han är en viktig del i vårt liv och i barnens liv. Den här mannen har rätt jobbigt med alkoholen och det blir aldrig bättre, han är som han är och man får ta det för vad det är, åka dit med ungarna när det är lugnt, ta med honom hit till oss när det har fungerat med övriga livet.

Nu, när ryktet nått hans släkting, så har hon efter 15 år helt plötsligt hört av sig - man undrar ju varför....?? Jag blir så himla ledsen!! Hur kan man vara så uträknande? Hur kan man vara sån som människa? Jag har så svårt för girighet...Jag hoppas innerligt att min släktning nr 1, åker iväg utomlands och spenderar vartenda cent! Att det inte finns ett enda öre kvar när arvet ska skiftas.

Jag hoppas också att släkting nummer 1 genomskådar skådespeleriet och verkligen sprättar sina pengar på sig själv - gör det han själv vill och absolut inte lånar ut eller ger bort en krona till henne. Finns ingen anledning!

Jag kommer inte säga nåt till min släkting nr 1, för han blev superglad för att få detta samtal...Jag tänker låta honom behålla den känslan...

Nej, nu ska jag försöka ladda om batterierna, ska jobba imorgon och lördag har vi barnkalas här - M fyller 3 år och det blir fullt hus med både vuxna och barn. Hoppas vädergudarna är med oss så vi kan vara ute!

Kram E

Usch och fy!! Såg inslag på rapport eller aktuellt att vi fått massa kackelackor i Sverige...Förstå vad vidrigt! Eftersom jag har mer eller mindre fobier för sådana djur med fler ben än 2, så det är himla obehagligt när de meddelar att både vägglöss och kackelackor finns i fler och fler svenska hem.

 Jag kommer aldrig någonsin mer att köpa något nånsin på blocket som jag ska ha inomhus, som typ en soffa eller nåt annat möblemang, det kommer nämligen den vägen också. Sen får man med sig dem från utlandet. Det är inte de stora kackelackor som fanns när jag var och jobbade i Turkiet, för de var verkligen enorma, men det hjälper liksom inte...de kan va minimala, jag vill inte ha dem hemma hos mig i alla fall....

Näe, till nåt roligare:

Jag har blivit Faster (ja, Faster med stort F!!) I torsdagskväll nedkom min svägerska med en liten guldklimp som ska heta Anton och han vägde 3520 gram och mätte "hela" 50 cm. Har fått några MMS och han är så ooootroligt söt så jag får ont i tänderna! Hoppas snart så lukta på honom och nypa lite i de runda kinderna han hade, (trots att han va nyföding??? ) Har inte sett knäskålarna ännu, men jag hoppas han brås på svägerskan just där....

Till Fasters lilla Anton:

Ett barn är ett mirakel
väl värt att vänta på
Det största och det bästa
en mor och far kan få

En liten kille kan förtjusa
från början med sin charm
Och gärna blir han buren
av någon villig arm

Men snart början han tröttna
på att bara vara rar
Och livet har så mycket
som lockar och drar

Den tiden går så fort
från liten kille till stor
Dock är han alltid älskad
långt mer än vad han tror

Faster älskar dig - trots att jag inte ens mött dig än!!

Kram E